screwthisshit

TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK
Jag kan känna min mage när jag sitter ner. Känner hur den står ut.
Som ett biafra-barns mage, fast under min är det bara fett.

Fy faan, vad tjock jag är.

Jag kollade mig i spegeln imorse, och jag hittade celluliter på benen.
Jag höll på att dö. Dö, dö.

Inte kul, inte bra alls.
Hur ska jag kunna visa mig i bikini?
Hur fan ska jag kunna göra det.

Fy fan, fy fan, fy fan.

Om jag blir smalare, då blir jag lycklig.
Sen tänker jag efter, och då kommer jag säkert bara hitta nya problem på mig själv.

Kommer jag bli lyckligare om jag blir smalare.
Ingen aning. Jag vet bara att

då är jag iallafall small, men fortfarande olycklig.

Tur i oturen. Ellerhur. Eller något.
Fan nu babblar jag, godnatt bitches.

Det är så konstigt. Jag blir förvirrad.
När jag sitter i skolan och ska formolera om en text, står det helt still i huvudet.
Jag blir trögtänkt som fan. Jag måste ha någon som sitter bredvid mig och berättar precis allt jag ska skriva.

Sen kommer jag hem.
Gör vad jag ska, rida, göra läxor, ut och göra byn osäker med mina polare,
kommer hem. Surfar lite på allt möjligt (Thinspo), sedan går jag in här och fullkomligt skriver av mig.
Det blir så bra här. Allt blir det.

Här kan jag rensa min hjärna innan jag går och lägger mig, så jag inte måste ha så mycket att tänka på när jag ska försöka sova.

Puss och godnatt.

P.s, hur blir man rädd för mat?

Jag hittade precis två magrutor på mig själv.
Jag blev så glad så jag vart tvungen att äta marabou-chocklad.
16 bitar.

Big NO-no. Säger jag bara.

Imorgon blir det träning träning träning. Fy fan för mig.

Fy fan.



Ryggen och rumpan, perfect.

Guess what? Nu ska jag ut och springa, och jag ska bokstavligt talat springa tills jag KRÄKS.
Annars gör det ingen nytta, isåfall kan man lika bra vara ett fetto och gå.

Fast egentligen, jag vill ha smalare lår.
Då kanske det är bäst att man går, för om man springer bygger man upp muskler och får större lår. Hms...
Help moi? (:

Idag.

Mamma började gråta framför mig (Hon tror jag gör mycket skit på helgerna, för jag sköter inte skolan osv.) Jag började skratta. Kunde inte hålla mig, och inte fan tänker jag gråta inför henne.
Jag är inte svag.
Jag är stark som in i helvete.
Finns inte en enda jävel som kan knäcka mig.
Förutom mig själv...

Sedan kallade jag mamma för BÖLKÄRRING, men det sa jag bara till min hund. Inte till henne. Tror min hund höll med mig.

Hehe, NOSEJOB inte något annat. (Vet vad ni tänker på.)

Jag ska operera min näsa, om jag vågar.
Den är lite sne. Jag kan inte ta foton framifrån.

Och från en sak till en annan,
jag ÄLSKAR att vara anonym.

Jag älskar att få skriva fritt.
Få skriva exakt precis det som jag tänker på, men som jag inte vågar säga till någon.
Det skriver jag här.
Så kan människor få tycka "Shit, den där ungen har ju psykiska problem."
Men ni har ingen aning om vem jag är.
Hehe, detta är min lilla hemlighet.

Min skatt.

Nu kan inte mina föräldrar leta upp mig iheller. Det kan inte bli bättre.

Jag är väldigt inne på thinspo. Själv är jag fet som fan. Jag menar det! 45 kg är mitt mål.
Min nuvarande vikt får ni inte veta, men jag har 19 i BMI, för några månader sedan hade jag 16.
Jag har gått upp. Love it.

Bilder som inspererar, SÅHÄR SKA JAG SE UT INOM 2 MÅNADER!
Måste också tillägga att det kan bli svårt, jag är beroende, riktigt jävla beroende av godis, och jag svär en hel del. Det lär ni märka.



I do fucking love Paris Hilton. Så perfekt. Ser inte en enda brist någonstans.
Smal är hon också. Feta människor är egoistiska, inte Paris. Men jag är, jag är.

Nu måste jag få skriva av mig.
Ska förklara kort vem jag är.

15 ½ år.
Har feta problem i skolan.
Hatar allt som har med skolan att göra.
Hatar mina föräldrar (älskar dom nog innerst inne)
Skriver alltid och säger alltid (nästan) min första tanke.

Det ska jag börja med nu. Ses i nästa inlägg,
och kom ihåg. Jag FÖRBLIR anonym. <3

Cya sweethearts.