Föräldrar...

Idag.

Mamma började gråta framför mig (Hon tror jag gör mycket skit på helgerna, för jag sköter inte skolan osv.) Jag började skratta. Kunde inte hålla mig, och inte fan tänker jag gråta inför henne.
Jag är inte svag.
Jag är stark som in i helvete.
Finns inte en enda jävel som kan knäcka mig.
Förutom mig själv...

Sedan kallade jag mamma för BÖLKÄRRING, men det sa jag bara till min hund. Inte till henne. Tror min hund höll med mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0